I början av 1600-talet började den långa brukseran i Leufsta under de Geer.
I förvärvet av bruket ingick även skatterätten för traktens bönder dvs de blev skattskyldiga till bruket istället för till kronan.
Han köpte även upp många hemman bla i Hållnäs vilket gjorde bönderna till sk frälsebönder.
Svedjebruk förbjuds för att gynna produktionen av träkol.
Skatten till bruket betalades i träkol.
Hela traktens basnäring utöver fisket och det magra och steniga jordbruket blev att producera träkol.
Vissa tider var en stor del av skogarna hårt överutnyttjade. För att producera ett ton tackjärn (0,13 m3 dvs ungefär 50x50x50 cm) krävdes ca 4,5 m3 träkol och till det krävdes ca 10 m3 ved.
1707-09 var nödår i trakten och 1710-11 kom pesten.
1718 skedde kolböndernas sammansvärjning då man protesterade mot priset på träkol.
Vid rysshärjningarna 1719 bränns hela bruket utom kyrkan ner.
Den del av ryska flottan som härjade här hade 21 galärer (en galär var ca 30 m långa med 20 par åror samt segel och kunde ta 20 hästar med ryttare samt 100-200 man) samt 12 mindre båtar.
Sammanlagt bestod styrkan av ca 5000 man.
21 juli brändes Forsmarks bruk.
Man stannade över natten på Larskär.
Efter att ha rundat Hållnäshalvön gick man iland i Fagerviken där röjningarna in över byar och bruk vidtog.
Sägnen säger att bland många andra byar ska även Malen ha bränts. Byn ska ha haft hela 18 gårdar innan ryssarna kom. En trolig uppkomst till denna tro är de stensättningar som finns där och som troligare är gravfält av betydligt äldre datum.
1700-talet kännetecknas av en stor befolkningsökning.