Under medeltiden innebar landhöjningen att alla byar var tvungna att skapa nya fiskeplatser långt ifrån bolbyn, dessa har senare utvecklats till egna byar.

Landhöjningen gör att havsviken in till Göksnåre grundar upp och blir ofarbar.

Öster om ”Genvägen” mot sommarstugorna ligger Båthusfjärden.

På en karta från 1780 ser man att den sitter ihop med Boviken (nu Handviken)

Då detta ligger på Göksnåre bys ägor är det högst troligt att Göksnåre tidigare haft sina båthus någonstans i denna fjärd.

Vid vägen som leder från Göksnåre norrut till Ängskärsvägen ligger Knarrvik.

Här var ett smalt sund ut till havet fram till början/mitten av 1300-talet.

Vägen bör inte ha byggts tidigare än ca år 1400 och skulle då delvis ha kunna varit till för att ta sej till sina båthus här. Enligt en gammal karta från 1881 där dikning utfördes låg marknivån på 16 fot då vilket är 4,8m. Detta skulle innebära att detta sund slutade vara farbart ( djup 0,5 m) redan år 1200. 

Någon på 1500-talet grundas troligen Skaten (omnämns i skrift första gången 1627) som Göksnåres nya hamn och fiskeby.

På en karta från  ca 1805 nere i Kolhuset står det ”Göksnåra båthus” längst in i Handviken precis där vägen från skogen möter Skatenvägen. 

Under denna tid ägnar man sej mycket åt svedjebruk.

Skogen används endast till husbehoven av bränsle, virke, bark mm.

På 1500-talet sker en allmän befolkningsökning.

Medellängden för kvinnor var ca 160 cm och för män ca 170 cm.

1583-93 överförs Göksnåre (tillsammans med Kuggböle, Nyböle och Årböle) till Hållnäs socken.

På östra sidan om Storberget, i Kvarnbacken ligger Husakällan.

Det är en träombyggd källa som har använts som bykälla för djuren och möjligen som offerkälla. Typisk datering är Medeltid till Nyare tid. Källan är belägen ca 50 m NNV om den lilla fors som bäcken bildar på väg ner för Storberget. Höjden över havet är ca 8 m (bil. 4) Det finns uppgifter om att man även på senare tid offrat tex pengar i denna källa.

Vid gränsen mot Malen finns ett gränsröse som kallas Kyrkvägsröset. Det är en stensättning ca 20 m in i skogen på norra sidan av vägen. Är en markering mot den angränsande byn Vavd (bil. 6)

Lite längre västerut finns inte mindre än fyra stycken röjningsrösen vardera mellan 12 och 30 m² stora och 0,5 till 1,2 m höga (bil.6) Dessa har uppkommit vid röjning av mark för nyodling. Den totala volymen på 60 m³ borde rimligen innebära att en ganska stor areal har röjts här. Höjden över havet är ca 8-9 m vilket gör att dateringen som tidigast kan sättas till år 600-800 vt. Troligen är de yngre än så.

  

I förra veckan träffades vi på Norrgården och pratade by- och hushistoria.

Det var 10-15 personer från Norrgården, vi och Torbjörn och Gunilla som samlats.

Jag berättade om mina undersökningar och många andra berättade om sina minen mm.

Jag hoppas få lite skriven info av Maria Löfgren så småningom som jag kan lägga ut här.

Hittils har två heldagsbesök på Leufstaarkivet hunnits med.

Bla har jag fått fram att den första skogvaktaren hos oss kom i maj 1791.

Det året fick den dåvarande skogvaktaren Erik Andersson i Snickars lön för halva året, dvs han slutade sin tjänst då Lars Holmqvist flyttade in och tog över tjänsten.

Nästa fråga blir då om vårt ställe tillkom 1791 eller om det fanns innan. Ett nytt hus byggdes i Kjärven åt skogvaktaren där och någonstans byggdes ett hus åt skytten Holm men det finns inga uppgifter om något bygge i Göksnåre. Mer forskning krävs.

Mary-Anne Olarsbo menar att det finns uppgifter om att någon annan var skogvaktare före Anders Erson i Snickars som hade tjänsten från 1749. Kan det ha varit Björkeholms föregångare ?

Jag har också hittat ett dokument som redovisar en ekonomisk syn för frälsebönderna i Göksnåre år 1766, häftigt.

Rent allmänt var skogvakteren lite "förmer" i byn, han gick omkring på  och delade ut veckans dagsverksuppgifter till bönderna efter att på lördagen fått sina order nere på bruket.

Vi fick också en pratstund med Anna från missionshuset i veckan.

Inom några dagar kommer nästa kapitel i berättelsen om byns historia.

I förrgår fick jag ett givande samtal med Roine. Han upplyste bla om att gränsröset mot Vavd ( det norr om vägen) kallas för Kyrkvägsröset. Då borde vägen till Göksnåre följdaktligen vara Kyrkvägen. Jag har fått för mej att den gamla vägen är den som går över Björkeholms och ner på skogen, och att den sen gick ända ner till Forsmark via Björnbo. Någon som vet nåt ?

 

Igår berättade Sven-Erik om de troliga torp som har legat norr om Forsbergs. Jag ska kolla om jag hittar något på de gamla kartorna och sen försöka hitta dem. Nån som vet mer om detta ?

 

Imorgon onsdag blir det Lövstaarkivet som får släppa ifrån sej lite hemligheter.

Här kommer fortsättningen på det jag kommit på om Göksnåres historia.

Hör gärna av er med kommentarer/rättningar edyl.

De lägsta delarna ligger på en nivå lägre än 5 möh, läget för den ursprungliga byn är på ca 10 möh. Vår fastighet ligger mellan 10 och 14 möh och där marken vid stora huset ligger på 11 möh.

Fortfarande vid vikingatidens slut hade byn troligen egen ”hamn” då en djup havsvik slutade ungefär mittför Sörgården (bil.3)

I den södra delen av byn mellan Sörgården och Nyhem finns två st stensättningar (gravanläggningar) och ett gravfält på ca 60x40 m med upp till ett 20-tal fornlämningar (bil.4) Den typiska (se ordförklaringar) dateringen är bronsålder, järnålder men då höjden över havet är ca 10 m kan åldern bestämmas till yngre järnålder.

Vid Storbergets södra sida där man kan tänka sej att det kan ha varit djupt vid strandlinjen påstås det finnas en järnring ( sk moring) fäst i berget. Frågan är om man vid denna tid, yngre järnåldern, använde det järn man hade till sådant. En förfrågan hos någon sakkunnig bör göras.

Omvärlden år 1050- 1600

Här börjar Medeltiden i Sverige.

I norra Uppland börjar sockenbildning ta form i slutet av 1100-talet.

Redan på sent 1200-tal påbörjas arbeten med att förbättra och utöka betes- och odlingsarealerna med hjälp av dikning. Vid denna tid börjar även kronan och kyrkan att ta ut skatt av medborgarna, vanligtvis i trakten av 10% (tionde)

Skatten skulle normalt betalas i pengar och därför sålde bönderna produkter tex på Älvkarleby marknad för att få kontanter.

När behov i form av tex krig uppstår ökade dock skattesatsen upp till 20-30%.

Hållnäs omnämns vid ett sånt tillfälle i skrift första gången i 1312 års markgäld, skrivs då Holdanäs.

Namnet består av Hållen=Huld=”den dolda hamnen. Jfr hölja. Hållen är namnet på den nuvarande by som tidigare var en ö. Efterledet –näs = ”näset mot ön Hållen.

På 1300-talet skedde en stor befolkningsminskning. Orsaken är inte helt klar men digerdöden som härjade 1349-50 var säkert en del i förklaringen.

I slutet av 1300-talet när havsnivån är nere på dagens 4-meterskurva har stora arealer havsvik omvandlats till strandängar. Dessa kan då ha tagits i besittning för en jordbrukande kolonisation som resulterar i byn Göksnåre.

Göksnåre omnämns i skrift första gången 1490, skrivs då Götznoor.

Betydelsen är inte helt klar. Ordet ”noor” i gammelsvenska betyder ”smalt vatten mellan två större vatten. Götz finns som personnamn och betyder där ungefär ouppnåelig. Omnämnandet finns i Upplands lagmansdombok från 1490-94 från det lagmansting som hölls i Rovsättra och där bönder från Göksnåre deltog. Göksnåre tillhörde då Valö socken.