Han flyttar med familjen från Göksnåre till Rossholm 1852.

Anders Petter flyttar senare samma år, 16 år gammal, in som dräng till bonden Eric Ersson i Göksnåre nr 5.

Han flyttar 1855 till bonden Eric Persson i Göksnåre nr 3. Där finns för övrigt en av hans systrar, Brita Stina, som piga.

1857 flyttar han vidare till bonden Anders Petter Jansson i Magön för att sen 1865 dra vidare till bonden och gästgivaren i Frebbenbo.

1868 går färden till arrendatorn och kyrkvärden Pehr Persson i Stummelbo (Wahlö socken) som han lämnar 1872 för arrendatorn David Boman i Jufvansbo.

År 1874 flyttar han tillbaka till Frebbenbo för att där bli torpare på gästgivarens ägor.

1878 flyttar han till Hållen och den ofärdiga hemmaboende dottern till fiskaren Jacob Olsson Holmgren (12/10 1815-29/4 1890, från Wahlbo ) och hans hustru Anna Kajsa Holm (20/2 1815-25/9 1897) Dottern heter Anna Lovisa Holmgren ( 1/4 1852- ) och de gifter sej den 12 oktober. De tar sej namnet Ärnström och de får fem barn varav 1 tvillingpar. Enligt en uppgift kommer sej namnet av att han gjorde värnplikten vid Ärna i Uppsala. Den förstfödda dottern och tvillingdottern dör tidigt men de tre sönerna Karl (2/1 1882), Albert ( 27/1 1884) och Josef (5/6 1887), uppnår vuxen ålder.

14/3 1891 flyttar familjen till Imundbo i Österleufsta socken där de köper ett hemman. Säljare är Anders Petter Persson som flyttar till N. Amerikas förenta stater med hela sin familj. Även svärmor Anna Kajsa är med.

55 år gammal efter nästan 40 år som dräng och torpare hade Anders Petter något eget. Den 13/3 1900 flyttar de med sina två yngsta söner till Gräsbo utjord, även kallat Sonbo, i trakten av Östervåla, i Films socken. Den mångårige drängen tituleras nu hemmansägare.

Där är yngsta sonen Josef antecknad som seminarieelev.

Josef träffar den blivande hustrun, Nora Selldin på skolan, och de tar sina examina runt 1910 vid Lärarseminariet i Uppsala.

Josef har blivit intresserad av, den för tiden ovanliga hobbyn, fotografering.

Någon gång före sin fars död tar han ett mycket fint porträtt av honom.

Bilden är tyvärr odaterad men borde vara från andra halvan av 10-talet och troligen senast 1910 då han flyttar till Timrå i december det året.

Detta kan vara första gången någon Göksnårefödd person avbildas på fotografi.

Anders Petter dör 3/2 1910 74 år gammal.

Josef och hans hustru flyttar 2/12 1909 till hennes födelseort Timrå, gifter sej, och får sina första lärartjänster på Berge skola ca 1910-12.

Flyttlasset drog sen vidare till Lappland där Josef hade tjänst i Toulluvaara mellan ca 1913-18. Josef slutade sin karriär som övningslärare från ca 1920 fram till sin död 1926 på samma plats där han hade studerat, dvs. vid lärarseminariet i Uppsala.

Josef och Nora hade barnen Karl, Rolf, Inga-Britt och Ella.

Arvingar till Josef har skänkt hans fotosamling till Upplandsmuseet.        

                   Anders Petter Ärnström 1909 ? 74 år gammal.

                   Fotograf: Sonen Josef Ärnström.

                                     

Bröderna Karl, Josef och Albert Ärnström 1911.                                                             

 

 

 

 

Carl Erik Eriksson (17/11 1847-3/1 1929)

 

Föds i Göksnåre i skattehemmanet Göksnåre nr 4 (Sörgården)

Far: Erik Erson. Mor: Anna Brita f. Wahlberg.

Han blir 1866 som 18-åring lärare i den sk. ersättningsskolan som då byggs i Årböle. Någon speciell utbildning hade han inte. Han bor länge kvar hemma och tituleras skolmästare i husförhörsböckerna. Möjligen flyttar han till någon form av tjänstebostad 1874.

22/4 1878 gifter han sej med Ida Matilda Löfström från Wahlbo utanför Gävle och de flyttar till ett ställe i Vedlösa rote på Pålsbos ägor. Han tituleras småskollärare och de får barnen Karl Fredrik (30/1 1879) och Ida Anna Theresia (28/4 1880)

De flyttar till Sätra i Västlands socken 1881 där de fram till sekelskiftet får 9 barn till varav 2 dör i tidig ålder. Carl tituleras nu först ”lärare i mindre folkskolan” och sedan åter ”småskolelärare” Han är nu också ägare av 58 600/1 600 000 mantal i fastigheten Sandby nr 7.

Äldsta sonen Karl Fredrik (30/1 1879) är sk. seminarieelev och blir sen ”examinerad folkskollärare. Han anges som frånvarande vid den militära inskrivningen år 1900 men mönstrar i Uppsala senare.

Barnaskaran är som flest 1900 med 9 hemmavarande barn innan äldsta dottern Ida Anna Theresia då flyttar hemifrån. Hon tar tjänst som en av ett antal pigor åt bruksförvaltaren i Carlholms bruk, Fredrik Wilhelm Haglund. Hon kommer tillbaka hem efter ett år. År 1908 gifter hon sej med bankbokhållaren Erik Eriksson (9/8 1880) från Ovanåker i Hälsingland.

Senare beskrivs även sonen Gustav Einar (27/9 1895) som seminarieelev.

Carl Erik Eriksson avlider 3/1 1929, 82 år gammal. Som dödsorsak anges tarmsår och någonting med pulsåder.

Stor-Jerker, Erik Andersson (5/1 1813-25/10 1890)

 

Han föds i Sparrsätra socken öster om Enköping. 1828 kommer han till Hållnäs, inflyttad från Tillinge som är en grannsocken till Sparrsätra. Hela hans historia före 1828 är, kanske för alltid, okänd.

Han börjar sin långa karriär som dräng hos Mats Matson i Göksnåre nr 4. 1831 flyttar han vidare till Eric Erson i Göksnåre nr 4.

Det är där det inträffar som är anledningen till denna berättelse.1834 slår koleran till. Smittan kommer från en båt som kom från Stockholm och lade till i Ängskär. Vissa uppgifter säger att han vårdade de sjuka medan andra säger att han letade rätt på de döda kropparna och körde eller bar dem till kyrkogården i Malen. Han fick söka efter dem på höskullar och andra undanskymda platser där de likt sjuka djur gömt sig för att dö. För att klara sig från smitta ska Stor-Jerker ha ätit saltströmming som doppats i tjära och druckit brännvin. 18 personer från Göksnåre dör på några veckor i koleran. Om Stor-Jerker räddade några eller fick smittspridningen att minska vet vi inte, men bara möjligheten att så vore och den hemska arten av uppgiften han utförde räcker gott och väl till att utnämna honom till hjälte.

Efter allt detta flyttar han till Anders Erson i Göksnåre nr 6 1935, vidare till Per Person i Göksnåre nr 2, vidare till Jan Janson i Göksnåre nr 6 och sen till Mats Erson i Göksnåre nr 1. Därifrån drar han vidare till Films socken 1840 för att återkomma till Hållnäs och Pehr Person i Göksnåre nr 2 1842. Flyttandet fortsätter med Mats Erikson i Göksnåre nr 1, Erik Erson i Vavd, Lars-Olof Matson i Barknåre nr 3 och Lars Larsson i Åddebo där han avslutar Hållnäsvistelsen för denna gång. Han flyttar till Österlövsta socken 1850. I utflyttningslängden finns prästens följande utlåtande om honom:

 

              Föräldrar och döpelsedag okända. Har icke i barndomen

              lärt sig att läsa. Admit. (ung. godkänd) efter att ha inhämtat

              endast de nödigaste begreppen i christendomskunskapen.

 

Han kommer tillbaka till Hållnäs ett år senare och då hos Eric Erson i Kussil.

 Efter 28 år som dräng hos minst 14 olika husbönder är det nu äntligen dags att sätta bo. År 1854 gifter han sej med Chatarina Lovisa Ersdotter (f 22/3 1819) som då var piga hos  Eril Person i Vavd. Hon har med sej sin ”oäkta” dotter Chatarina Charlotta (f 18/9 1849 som enda överlevande tvilling)

De bosätter sej i Vavds rote, någonstans i eller nära Gudinge, och får tillsammans sonen Carl Erik 5/2 1855 som är, vad husförhörslängden kallar, ofärdig. Sonen Johannes som sen föds 1857 överlever endast 3 veckor. Hennes dotter Chatarina flyttar till Valbo 1864 men kommer tillbaka (då från Gävle) 1869. Hon får en ”oäkta” son 1871 som också bara blir 3 veckor gammal. Hon gifter sej 1872 med Per Adolf Engström (f 1849) och de flyttar in i torpet. Där får de raskt 2 döttrar, Theres och Hilna Charlotta 1872 och 74. I husförhörslängden tituleras vid denna tid Stor-Jerker som arbetare. 1874 tar dottern och mågen över och Stor-Jerker och hans fru bor kvar som ”svärföräldrarna” i torpet. Det blir ytterligare 2 barnbarn i huset, nämligen Carl Robert 1875 och Katarina Matilda 1879, innan Erik, Stor-Jerker, Andersson avlider 25/10 1890, 77 år gammal, av ”hög ålder”

Hans änka bor kvar med sonen, hos dottern och hennes familj. De 3 äldsta barnen flyttar alla ut 1891 till olika ställen. Carl Robert bor i Österlövsta och döms för snatteri av häradsrätten i Uppsala län 11/4 1894. På hösten 1894 flyttar han hem. På grund av domen är han inte berättigad att begå nattvard vilket han får absolution ifrån 1897. Han har då också gjort värnplikten 1896 och flyttat hemifrån igen. Den kvarvarande ”dotterdottern” Katarina Matilda får mellan 1896 och 1905 fyra ”oäkta” döttrar. Deras mormor, Eriks änka, avlider den 25/10 1900, 81 år gammal.

Den ofärdige sonen, Carl Eric Erson, som nu benämns ”fattighjon”, bor kvar i torpet med sin halvsysters familj, där nu husfadern arbetar som fiskare. Katarina Matilda med sina döttrar benämns nu också ”fattighjon”

 Erik, Stor-Jerker, Anderssons släkt tar slut 4/12 1926 när det ”ofärdige fattighjonet”, hans son Carl Eric Erson, avlider 71 år gammal.

 

 

År 1800 är befolkningen i Göksnåre by 128 personer.År 1809 Sverige förlorar Finland till Ryssland. Det är sen dess fred i Sverige. År 1814 Sveriges sista (?) krig tar slut. Fred slöts i Kiel.

År 1822 införs Storskifte. Avsikten var att bönderna skulle få alla sina små åkertegar sammanlagda till större skiften. Detta innebar för Göksnåre att bykärnan splittrades och byn fick sin nuvarande karaktär. Med vägkorsningen direkt väster om Julan Erikssons hus som centrum bredde byn ut sej som mest några hundra meter åt varje håll. Alla nuvarande hus (förutom Sörgården som hade flyttats ut tidigare än 1780) utanför detta är utflyttade gårdar eller vid senare tid nybyggda sådana (bil.7) 1830 Många missväxtår i rad.

1834 utbryter koleran i Göksnåre. Smittan kommer via en båt som angör hamnen i Ängskär. Totalt 18 personer dör varav 16 st från Göksnåre under 15 dagar i början av september. Huvuddelen av bonden Anders Anderssons (Julans hus) och bonden Matts Mattsons (Per och Pia/Catarinas hus) familjer dog. Befolkningen var före detta 146 personer dvs 11 % av byns befolkning dog. Trakten blev satt i karantän. Kyrkoherde Wallmon som även var ansvarig för sjuk- och hälsovård fick senare kritik för ”försummelser” i samband med detta. Inga av de avlidna kom från skogvaktarbostället. Alla 18 är begravda på kolerakyrkogården i Malen. Stor-Jerker, Erik Andersson, hjälper de sjuka och transporterar döda till kyrkogården. Mer om honom och hans liv berättas i bilaga.

År 1834 anställde kyrkoherde Wallmon ynglingen Anders Gustaf Ahlander för att mot direkt betalning (mat och ett par skilling per barn) undervisa böndernas barn. 1835 klagade Anders för kyrkoherden att ingen utnyttjade hans tjänster. Bönderna hade inte råd att betala honom och han begärde avsked. 1842 beslöt riksdagen att det skulle finnas skola och utbildad lärare i varje församling. De Geer godkände inte planerna på att bygga skolhus först (han var ”patronus” dvs det var han som hade beslutsrätten när det gällde att utse kyrkoherde. Tydligen kunde han styra över detta också) men sen blev det en skola i Edvalla.

År 1839 blev Jan Matson i Kvarnbo den första stadigvarande fjärdingsmannen. Tidigare har bönderna själva delat på denna syssla. 1842 genomförs Laga skifte i Göksnåre. Då fanns 8 st frälsebönder i byn. Larsson (nuv Wärefors), Lars-Eric Larson (nuv Inger Engman), Eric Larsson (nuv Mats Johansson), Per Andersson tog över efter Anders Larson (nuv Catarina Carlström), Jan Janson (Björkeholm), xxxbergs ( tidigare placering Svante Olsson), Eric Persson tog över efter Anders Anderson (nuv Julan Eriksson), Eric Erson (nuv Haufmann) En skogvaktare Hållinder (nuv Edlund) En Båtsman Olof Friskman (nuv Olssons) En Skattebonde (enl husförhörslängden)

Vid något tillfälle mellan 1823 och 1839 tillkommer Kumlet som byns andra skattehemman. Vid Kumlet ska 2 bröder Holmgren som ärvde ha delat upp marken och den egna byggde ett eget hus. De blev därefter osams om det mesta och brodern med det nya huset ville inte längre kännas av den andre så han bytte namn till Larsson. Övriga hus är otydligt angivna (torp ?, Backstuga ?) 1844 sker en delning av fiskevatten.Vägen ut på Ängskärsklubben påbörjades 1844 då järnskutorna hade svårt att klara de minskade djupen in mot magasinet. År 1845-1847 var nödår med missväxt i trakten. 1846 avskaffas skråväsendet vilket bla ger till följd att den första lanthandeln kan öppnas i Konradslund av västgöten Johan Persson. Ett villkor var att inte sälja brännvin. 1848 anställdes den första läraren Karl Adolf Kastberg. Många barns skolgång var sporadisk. Lång väg gjorde att det bara blev en eller två terminer för vissa. Vissa fattiga hade inte lämpliga kläder eller råd att barnen var borta ifrån det arbete de brukade utföra hemma. 1849 anställs den första distriktsläkaren i Lövsta. Den nya djuphamnen på Ängskärsklubben var klar före -50. 1853 kom gammelskolan i Malen i en liten stuga utan eldstad. 1856 kom skola i Vavd. Vissa mindre sk ersättningsskolor inrättades i tex Årböle 1866. Ofta oexaminerade lärare som tex bondsonen Karl-Erik Eriksson från Göksnåre.Han var från Sörgården och fortsatte sen hela livet som ”småskollärare” ,se bilaga 17 för en berättelse om honom och några av hans barn. Aftonskola för vuxna föreslogs men blev inte av.

 Nye bruksherren baron Emanuel De Geer flyttar till Lövsta år 1861. Blir relativt omtyckt. Han börjar bla införa att arbetarna får glas i fönstren (istället för näver) och brädgolv (istf. stampat jordgolv) 1863 bytte baron Manne (som han kallades) till sej hemman bla i Hållnäs mot hemman i mer avlägsna socknar för att säkerställa nära tillgång till kol. De i Hållnäs som då redan var frälse hamnade då under fidekomissen. 1865 skedde också ett sådant byte. De som flyttade till Hållnäs fick större hemman och en kontant mellanavgift. Nya Hållnäsbor hette Andersson, Douhan, Ersson Jansson, Zettergren och Ögren. De hamnade i Slada och Hjälmunge.

Den sista avrättningen i Uppland genomförs 1855. Kyrkoplikten avskaffas samma år. Detta innebar att det blir lagligt att lämna statskyrkan. Från 1858 kan en ogift kvinna vid 25 års ålder begära att bli myndig och husagan av vuxna förbjuds. Fram till 1860 behövdes pass för inrikes resor i landet. 1860-talet innebär flera missväxtår. 1862 delas kyrka och kommun 1863 blir alla ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder. 1864 förlorar mannen sin lagstadgade rätt att aga hustrun Åren 1867-1869 är nödår. Nödhjälpsarbeten utförs bla byggs ny väg mellan Gunnarsbo och Valnäsvägen. Den är från 50-talet ersatt med flygrakan och landsvägen fram till korsningen norr om Skärplinge.

Leufsta bruks expansion med förvärv av hus och mark upphör. Den stora fråga man kan ställa sej är hur hederligt, juridiskt och moraliskt, brukspatronerna har agerat i alla dessa köp av hemman. Avsiktligt agerande för böndernas skuldsättning, utnyttjande av stark ställning, mutor och rent lurendrejeri är anklagelser som finns och har funnits i trakten. Vad som är sant eller inte är naturligtvis mycket svårt att fastställa nu så här i efterhand. Att fattiga men ändå fria bönder skulle försätta sej i en beroendesituation till överheten utan att vara eller känna sej tvingade till det är i alla fall svårt att förstå. Konstateras kan i alla fall att av de 96 hemman som förvärvades av bruket 1646-1870 var 50 av säljarna i sådan skuld att det var den direkta orsaken till affären.

 1873 införs kronan som myntenhet. 

1875 utförs ett stort dikningsprojekt i byns norra delar. Ca 7000 meter dike grävdes från Malen genom Holmfjärden och Norrsjön ut till havet mellan Flottskär och Bondskäret. Ca 25000 m³ grävdes upp. Med dagens 40-timmarsvecka bör det ha motsvarat minst 15 manårs hårt arbete.

1879 införs nationell standardtid vilket innebär att hela landet har samma tid. Soltid som togs bort innebar att olika delar, i öst-västlig riktning, hade olika tid. Med tanke på utökade och snabbare kommunikationer var en nationell standard önskvärd. 880-90 talen nedgång i skolväsendet pga fattigdom. Hållnäs var känt för undermåligt skolväsende. Eleverna gick ej heltid utan i olika perioder. Medellivslängden översteg 50 år för kvinnor för första gången på 1880-talet. För män passerades denna gräns ca 10 år senare. Göksnåre by har 184 innevånare år 1900. Det är en ökning med mer än 40 % sen 1834 då 16 st dog i koleran. 

1900 utförs nästa stora dikningsprojekt, ni i byns södra delar. Ca 3500 meter dike grävdes. Ca 6000m³ grävdes upp till en kostnad av 2500 kr. Detta år är arbetarlönen ca 30 öre/tim och arbetstiden 75-80 timmar i veckan. Det gör att det borde ha tagit 4 man ett halvår att på heltid gräva detta.

 1904 skriver en skogvaktare i sin förbundstidning att 2 rok inte borde vara en lyx för en skogvaktare med sin familj.