Stor-Jerker, Erik Andersson (5/1 1813-25/10 1890)

 

Han föds i Sparrsätra socken öster om Enköping. 1828 kommer han till Hållnäs, inflyttad från Tillinge som är en grannsocken till Sparrsätra. Hela hans historia före 1828 är, kanske för alltid, okänd.

Han börjar sin långa karriär som dräng hos Mats Matson i Göksnåre nr 4. 1831 flyttar han vidare till Eric Erson i Göksnåre nr 4.

Det är där det inträffar som är anledningen till denna berättelse.1834 slår koleran till. Smittan kommer från en båt som kom från Stockholm och lade till i Ängskär. Vissa uppgifter säger att han vårdade de sjuka medan andra säger att han letade rätt på de döda kropparna och körde eller bar dem till kyrkogården i Malen. Han fick söka efter dem på höskullar och andra undanskymda platser där de likt sjuka djur gömt sig för att dö. För att klara sig från smitta ska Stor-Jerker ha ätit saltströmming som doppats i tjära och druckit brännvin. 18 personer från Göksnåre dör på några veckor i koleran. Om Stor-Jerker räddade några eller fick smittspridningen att minska vet vi inte, men bara möjligheten att så vore och den hemska arten av uppgiften han utförde räcker gott och väl till att utnämna honom till hjälte.

Efter allt detta flyttar han till Anders Erson i Göksnåre nr 6 1935, vidare till Per Person i Göksnåre nr 2, vidare till Jan Janson i Göksnåre nr 6 och sen till Mats Erson i Göksnåre nr 1. Därifrån drar han vidare till Films socken 1840 för att återkomma till Hållnäs och Pehr Person i Göksnåre nr 2 1842. Flyttandet fortsätter med Mats Erikson i Göksnåre nr 1, Erik Erson i Vavd, Lars-Olof Matson i Barknåre nr 3 och Lars Larsson i Åddebo där han avslutar Hållnäsvistelsen för denna gång. Han flyttar till Österlövsta socken 1850. I utflyttningslängden finns prästens följande utlåtande om honom:

 

              Föräldrar och döpelsedag okända. Har icke i barndomen

              lärt sig att läsa. Admit. (ung. godkänd) efter att ha inhämtat

              endast de nödigaste begreppen i christendomskunskapen.

 

Han kommer tillbaka till Hållnäs ett år senare och då hos Eric Erson i Kussil.

 Efter 28 år som dräng hos minst 14 olika husbönder är det nu äntligen dags att sätta bo. År 1854 gifter han sej med Chatarina Lovisa Ersdotter (f 22/3 1819) som då var piga hos  Eril Person i Vavd. Hon har med sej sin ”oäkta” dotter Chatarina Charlotta (f 18/9 1849 som enda överlevande tvilling)

De bosätter sej i Vavds rote, någonstans i eller nära Gudinge, och får tillsammans sonen Carl Erik 5/2 1855 som är, vad husförhörslängden kallar, ofärdig. Sonen Johannes som sen föds 1857 överlever endast 3 veckor. Hennes dotter Chatarina flyttar till Valbo 1864 men kommer tillbaka (då från Gävle) 1869. Hon får en ”oäkta” son 1871 som också bara blir 3 veckor gammal. Hon gifter sej 1872 med Per Adolf Engström (f 1849) och de flyttar in i torpet. Där får de raskt 2 döttrar, Theres och Hilna Charlotta 1872 och 74. I husförhörslängden tituleras vid denna tid Stor-Jerker som arbetare. 1874 tar dottern och mågen över och Stor-Jerker och hans fru bor kvar som ”svärföräldrarna” i torpet. Det blir ytterligare 2 barnbarn i huset, nämligen Carl Robert 1875 och Katarina Matilda 1879, innan Erik, Stor-Jerker, Andersson avlider 25/10 1890, 77 år gammal, av ”hög ålder”

Hans änka bor kvar med sonen, hos dottern och hennes familj. De 3 äldsta barnen flyttar alla ut 1891 till olika ställen. Carl Robert bor i Österlövsta och döms för snatteri av häradsrätten i Uppsala län 11/4 1894. På hösten 1894 flyttar han hem. På grund av domen är han inte berättigad att begå nattvard vilket han får absolution ifrån 1897. Han har då också gjort värnplikten 1896 och flyttat hemifrån igen. Den kvarvarande ”dotterdottern” Katarina Matilda får mellan 1896 och 1905 fyra ”oäkta” döttrar. Deras mormor, Eriks änka, avlider den 25/10 1900, 81 år gammal.

Den ofärdige sonen, Carl Eric Erson, som nu benämns ”fattighjon”, bor kvar i torpet med sin halvsysters familj, där nu husfadern arbetar som fiskare. Katarina Matilda med sina döttrar benämns nu också ”fattighjon”

 Erik, Stor-Jerker, Anderssons släkt tar slut 4/12 1926 när det ”ofärdige fattighjonet”, hans son Carl Eric Erson, avlider 71 år gammal.