När man läser gamla dokument möter man naturligtvis ett språk som inte alltid är så lätt att förstå. För att förstå historien måste man förstå språket. Jag samlar på mej ord och förklaringar kontinuerligt under arbetet. Som vanligt är ni hjärtligt välkomna med rättelser, kommentarer och frågor. 

Typisk datering: Datering som bygger på en lämnings typ utan någon specifik datering av denna.

Bolby:                De ursprungliga byarna där varje bybo ägde sin gård och hade del i byns allmänningsmark.

Boställe:            Boställehemman med jordbruk anslaget som lön till ämbetsman eller tjänsteman tex skogvaktare.

Skattehemman: Ägs och brukas av självägande bonde som betalarskatt till kronan. Endast skatte- eller kronobönder var röstberättigade i riksdagen.

Skattefrälse:      Betyder att man var skatte, dvs självägande som betalade skatt, men att man betalade till en frälseperson. Detta var fallet i Göksnåre där De Geer hade köpt skatterättigheten från kronan. Det är i princip samma sak som med de bolag som idag köper fakturor. Staten behövde inte vänta på skatten och man fick den i pengar och inte med varor som bönderna betalade med. Den fördel för De Geer som man kan se är ju att man skapar ett avtalsförhållande som kan utnyttjas, tex genom att ge anstånd med betalning och försätta bonden i en skuldsituation som sen kan utnyttjas för att överta gården. Man kan också se möjligheten att knyta till sej arbetskraft genom att ge möjligheten att arbeta av skatten.

Kronohemman:   Ägs av kronan. Bonden betalar arrende eller ränta. Ovanligt i Hållnäs och obefintligt i Göksnåre.

Frälsehemman:   En gård som arrenderades av någon inom adeln. I Göksnåres fall var dessa bönder självägande innan de hamnade i skuld och tvingades sälja till De Geer och blev då frälsebönder som arrenderade hus och mark.

 Avgärda hemman:  Nybygge som upptagits inom en förutvarande bosättnings område.

 Torp:                        Torp var under medeltiden ett avskilt beläget nybygge, i regel en via hemmansklyvning utflyttad bosättning från en större gård eller en by. Senare blev det en icke skattelagd mindre gård som arrenderades av torparen, brukaren, mot dagsverksplikter och andra skyldigheter, vars avtal reglerades i ett så kallat torparkontrakt. När Gustav Vasa på 1500-talet införde skattskyldighet för alla jordegendomar skapades olika "skatteklasser" omräknat efter markens storlek i mantal. Gårdar som var mindre än lägsta mantalsklassen, men ändå inte så små att de blev helt skattefria, klassades då som torp och fick betala 1/4 av full skatt. Torparna hade som icke markägare ingen representation på sockenstämman.

Jordetorp:          Ett torp som är infört i jordeboken.

Jordebok:          En liggare över jordegendomar. Den kan sägas vara vårt äldsta fastighetsregister. När grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och ersattes 1908 av jorde- och fastighetsregister.

Backstuga:        En backstuga är en liten, enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av person(er) som inte huvudsakligen sysslade med jordbruk. Ofta låg dessa stugor på allmänningar (jämför med torp), i allmänhet på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke. Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, och ska inte ses alltför bokstavligt. Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare).

Båtmanstorp:    Ett torpsom byggts åt och användes av en båtsman i det ständiga knekthållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901. Alla kustsocknar i Sverige ingick i flottans område. Det bekostades av roten som anställde båtsmannen och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av flottan för att båtsmännen skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta båtsmanstorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller "hyresgäster". In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en "syn", det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en "torpsyn" vart tredje år. Förmånen av fri bostad i ett båtsmanstorp var en del av den indelte båtsmannen ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var rotenskyldig att inom tre månader tillsätta en ny båtsman. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om båtsmannen avled under tjänstgöring kunde flottan bistå med begravningshjälp.

 Bördsrätt            Äganderätt till jord.

 Svedjebruk:       Innebär att skog tillfälligt bränns och marken används för sädesodling och bete som ett led i växelbruk. Svedjelandet används några år och får sen när den magrat åter växa till skog.

Oäkta:                 Kyrkans stämpling av att föräldrarna inte är gifta:

Storskifte:          Genomförs i Göksnåre 1825-27.

Laga skifte:       Genomförs i Göksnåre 1841-42.

Sockenskräddare:  Är inte ansluten till skräddarskrået i en stad. Han och övriga hantverkare på landsbygden kallas "gärningsmän". Dessa antogs av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren var oftast ansluten till skrået. Skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen. Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Mantal:  Besuttenhetsmått som användes som underlag för beskattning. Från början var ett mantal de ägor som till ytan och kvaliten kunde försörja en man (och hans hushåll) Vanligt var också hemman på ½ eller ¼ mantal Blev senare via hemmansklyvningar vanligt med hemman på tex ³/₄ eller ¹/₈ mantal.

Markland:  Storleks- och kvalitetsmått på en äga. Ursprungligen den yta som skulle ha en skatt på en mark sillver.                  

1 markland = 8 öresland = 24 örtugaland = 192 penningaland ≈ 24 tunnland dvs ca 12 hektar.

1 markland ≈ 12 hektar dvs 120 000 m².

1 öresland ≈ 1,5 hektar dvs 15 000 m².

1 örtugaland ≈ 0,5 hektar dvs 5 000 m².

1 penningaland ≈ 0,06 hektar dvs 625 m².

Tunnland:          Ursprungligen den areal som en tunna utsäde räckte till. Ca 5000 m².

Lagfart:               En officiell registrering av ett förvärv av fast egendom.

Köpebrev:          Det dokument som ligger till grund för lagfart. Före 1875 se Fastebrev.

Fastebrev:         Före 1875 namn på det dokument som ligger till grund för lagfart.

Gastrisk feber:  Maginfektion

Pleuserie:          Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Bröstfeber:        Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Håll och stygn:  Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Vattusot:             Lungödem

Bröstsjukdom:  Kan vara flera sjukdomar med symptom från magen, matstrupen, lungorna, luftrören, hjärtat samt bröstkorgen

 Gikt:                    Reumatism

 Håll:                    Smärta

 Lungsot:            Tuberkulos, kan även vara lunginflammation

 Torsk,

Svart torsk:        Beläggningar i munhåla och strupe som ibland kan svartna, orsakade av svampinfektion. Framförallt dåligt skötta spädbarn kunde drabbas.

Slag:                   Slaganfall

Rödsot:              Diarre

Fallandesot:      Epilepsi

Ofärdig:              Fysiskt handikappad

Kolera:               Smittsam tarmsjukdom med 50 % dödlighet utan behandling. Med modern behandling med vätska och salter är dödligheten mindre än 1 %.

Scarlakansfeber:  Vanlig barnsjukdom som numera behandlas med antibiotika. Så sen som på 1960-talet krävdes isolering på epidemisjukhus.

Smittkoppor:     Mycket smittsamt och dödlig. Epidemi utbröt i Sverige 1854. Vaccination obligatorisk från 1816. Utrotat i världen 1980.

Västeråssjuka: Dragsjuka, även kallat Kalmarsjuka, epidemisk hjärnhinneinflammation.

I mitt kartläggande av födda och döda i byn har jag i slutet av 1850-talet stött på flera epidemier som slagit hårt i socknen. Göksnåre har bara drabbats av ett fall i varje enskild epidemi men rädslan och oron borde ha varit stor i byn dessa år. 

1858 gick en epidemi av scharlakansfeber i Hållnäs. Från april till november dör 33 personer. En av dem var gamle Eric Erssons och Anna Lena Jakobsdotters son Eric Gustaf (30/12 1853-29/6 1858) 4 år i Göksnåre nr 5. Scharlakansfeber är en vanlig barnsjukdom som idag behandlas med antibiotika. Så sent som på 1960-talet gällde isolering på epidemisjukhus.

I slutet av 1858 och början av 1859 gick en epidemi av smittkoppor i Hållnäs. Från december 1858 till juli 1859 dör 15 st av smittkoppor. I Göksnåre dör pigan Maja Brita Hållgrens oäkta son Mats (6/6 1859-3/7 1859) dör knappt en månad gammal. Smittkoppor är en extremt smittsam sjukdom med hög dödlighet som orsakas och sprids av ett virus. Sjukdomen har funnits hos människan under mycket lång tid, minst 3000 år. Man beräknar att minst 300 miljoner människor dött i smittkoppor, till det kommer ett stort antal som blivit blinda, döva, vanställda, eller har fått andra komplikationer. I Sverige är vaccination obligatoriskt sen 1809. Viruset är utrotat sedan 1980.

1859 och 1860 gick epidemier av dragsjuka i Hållnäs. Från mars till juli 1859 dog 16 st och från januari till juni 1860 dog 7 stycken. I Göksnåre dog Per Erik Perssons och Brita Stina Jansdotter son Pehr Eric (11/6 1856-13/5 1859) knappt 3 år gammal. Dragsjuka, eller Västeråssjuka som den också kallades, är epidemisk hjärnhinneinflammation.

Stenolvet, backstuga under Göksnåre nr 4.

1863-1879        Backstugeman Mats Andersson (19/2 1825-27/11 1894) och Anna Maja Sporrong (13/3 1826-30/6 1898) Han är son till bonden Anders Ersson och Lena Greta Olofsdotter i Göksnåre nr 6. Hon är dotter till kolaren Eric Sporrong och Caisa Matsdotter i Stora Rångsön. De gifte sej 2/10 1859 i Forsmark. Troligen hade de träffats när han var dräng i Stora Rångsön. De hade då fått dottern Anna Karin (6/12 1858-) Från kyrkoboken kan noteras att hon är ”född under äktenskapslöfte”. De flyttade till Skärplinge där han var statdräng på Kronolänsmansbostället.1862 flyttar de vidare till Göksnåre nr 5 där de levde som gifta dräng och piga. 1863 flyttar de hit till backstugan. Hans far flyttar in 1872. Dottern Anna Katrina gifter sej 1879 och tar över.

1879-1894        Torpare Johan Fredrik Löfström (15/6 1845-) och Anna Katrina Mattsdotter (6/12 1858-) Han flyttar in till henne och de gifter sej 1879. Se separat berättelse om honom innan han kom hit. De får barnen Anna Kristina (7/1 1880-), Maria Antonia (11/11 1882-), Johan Fredrik (21/5 1887-), Carl Oscar Leonard (15/10 1884-) och Hanna Fredrika (29/8 1892-) De har fähus och källare och får troligen slå foder till djuren. Efter att det senaste barnet fötts var de 9 personer i detta lilla hus. De flyttar till Göksnåre nr 1 2/11 1892 och hennes föräldrar följer efter 1894. Man kan anta att den lilla stugan stod öde efter detta och nu finns endast grunderna av husen kvar.

Nu kommer resultatet av de senaste veckornas byforskning. Jag har gått igenom kyrkböckerna för den första delen av 1800-talet. Det jag tittat efter nu är inte namn, hemman och familjer utan antal födda, antal döda, antal döda första året (spädbarnsdödlighet)  och antal invånare i byn.

Nästa steg blir att se vad andra hälften av 1800-talet ger för siffror. Hur förändras byn jämfört med omvärlden, hur växer invånarantalet, hur går det med spädbarnsdödligheten, finns det fler sjukdomsepidemier som påverkar ?

Men nu till det jag hunnit undersöka hittils:

Den undersökta perioden är 1801-1850.

Födelsebok, dödsbok och husförhörslängder för Hållnäs socken är underlaget. Varje framräknat värde har en felmarginal på +/- 1-2 beroende på kyrkoböckernas otydlighet i innehåll och stil. På grund av underlagets begränsade mängd, dvs antalet innevånare, födda, döda mm, kan inga slutsatser dras för 10-årsperiodernas jämförelse med hela Sveriges eller landsbygdens siffror.

År 1800 var befolkningen i Göksnåre 128 personer. I periodens början sjunker antalet något för att mot slutet av 20-talet börja öka igen. Den hemmansklyvning som sker i flera gårdar borde kunna vara förklaringen till uppgången. När koleraepidemin inträffar i augusti/september 1834 har invånarantalet stigit till 138. Kraften i befolkningsökningen märks 1840 då antalet Göksnårebor då uppgår till 148, trots att 16 personer, dvs 11 % av befolkningen, dog 1834. Till viss del kan detta också förklaras genom den inflyttning som skedde till de drabbade hemmanen. Ytterligare 10 år senare, vid periodens slut, har befolkningen minskat igen, nu till 138 personer.

Byns invånarantal ökade med ca 7 % under perioden medan Sveriges hela befolkning ökade med 48 %. (Landsbygdens befolkning ökade också med 48 %, någon avgörande urbanisering märks ännu inte av) Skillnaden kan delvis förklaras av koleraepidemin. Min alldeles egna bedömning är att befolkningen i Göksnåre borde ha varit 150-160 personer. Detta hade gett en befolkningsökning under perioden på 20-25% dvs fortfarande långt ifrån riksgenomsnittet.

Det föddes i genomsnitt 4,14 barn per år i byn. Det blir 31,6 per 1000 innevånare. Siffran för hela Sverige var 27,3.

Det dog i genomsnitt 2,92 personer per år i byn. Det blir 22,3 per 1000 innevånare. För hela Sverige var siffran 24,1.

Vi ser alltså att det föds fler och dör färre i byn än i Sverige som helhet. Framförallt det låga dödstalet är anmärkningsvärt med tanke på koleraepidemin.

En indikator för välstånd är spädbarnsdödlighet. Det är inte hela sanningen, kampanjer för ökandet av amningen är också en stor faktor som påverkar spädbarnsdödligheten.

Spädbarnsdödligheten i Göksnåre låg på 23% under perioden 1800-1850. Variation 14-31% under de olika tioårsperioderna.

Spädbarnsdödligheten i Sverige totalt låg på genomsnittsvärdet 17,2 % under denna period. Dödligheten minskade kontinuerligt under perioden, från 19,9 % första decenniet till 15,3 % det sista. Dödligheten på landsbygden låg ca 0,6 %-enheter lägre.

En annan indikator på välstånd är medellivslängd. Den metod som används i officiell statistik är lite svår att genomföra så jag har förenklat genom att ta medelvärdet av de dödas ålder.

 Medellivslängden i Göksnåre var 30 år under perioden. Motsvarade för Sverige totalt var ca 36 år.

Ett annat sätt att beskriva levnadsförhållanden är att rensa för barnadödlighet dvs om man överlevt det första farliga året hur gammal blev man då i genomsnitt.

Detta värde var för Göksnåre 45 år. Motsvarande för Sverige totalt var ca 44 år. Vi ser alltså att barnadödligheten var ovanligt hög i byn men om man överlevde det första året var förutsättningarna för ett hyfsat långt liv lika med Sveriges genomsnitt.