När man läser gamla dokument möter man naturligtvis ett språk som inte alltid är så lätt att förstå. För att förstå historien måste man förstå språket. Jag samlar på mej ord och förklaringar kontinuerligt under arbetet. Som vanligt är ni hjärtligt välkomna med rättelser, kommentarer och frågor. 

 

Typisk datering: Datering som bygger på en lämnings typ utan någon specifik datering av denna.

Bolby:                De ursprungliga byarna där varje bybo ägde sin gård och hade del i byns allmänningsmark.

Boställe:            Boställehemman med jordbruk anslaget som lön till ämbetsman eller tjänsteman tex skogvaktare.

Skattehemman: Ägs och brukas av självägande bonde som betalarskatt till kronan. Endast skatte- eller kronobönder var röstberättigade i riksdagen.

Skattefrälse:      Betyder att man var skatte, dvs självägande som betalade skatt, men att man betalade till en frälseperson. Detta var fallet i Göksnåre där De Geer hade köpt skatterättigheten från kronan. Det är i princip samma sak som med de bolag som idag köper fakturor. Staten behövde inte vänta på skatten och man fick den i pengar och inte med varor som bönderna betalade med. Den fördel för De Geer som man kan se är ju att man skapar ett avtalsförhållande som kan utnyttjas, tex genom att ge anstånd med betalning och försätta bonden i en skuldsituation som sen kan utnyttjas för att överta gården. Man kan också se möjligheten att knyta till sej arbetskraft genom att ge möjligheten att arbeta av skatten.

Kronohemman:   Ägs av kronan. Bonden betalar arrende eller ränta. Ovanligt i Hållnäs och obefintligt i Göksnåre.

Frälsehemman:   En gård som arrenderades av någon inom adeln. I Göksnåres fall var dessa bönder självägande innan de hamnade i skuld och tvingades sälja till De Geer och blev då frälsebönder som arrenderade hus och mark.

 Avgärda hemman:  Nybygge som upptagits inom en förutvarande bosättnings område.

 Torp:                        Torp var under medeltiden ett avskilt beläget nybygge, i regel en via hemmansklyvning utflyttad bosättning från en större gård eller en by. Senare blev det en icke skattelagd mindre gård som arrenderades av torparen, brukaren, mot dagsverksplikter och andra skyldigheter, vars avtal reglerades i ett så kallat torparkontrakt. När Gustav Vasa på 1500-talet införde skattskyldighet för alla jordegendomar skapades olika "skatteklasser" omräknat efter markens storlek i mantal. Gårdar som var mindre än lägsta mantalsklassen, men ändå inte så små att de blev helt skattefria, klassades då som torp och fick betala 1/4 av full skatt. Torparna hade som icke markägare ingen representation på sockenstämman.

Jordetorp:          Ett torp som är infört i jordeboken.

Jordebok:          En liggare över jordegendomar. Den kan sägas vara vårt äldsta fastighetsregister. När grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och ersattes 1908 av jorde- och fastighetsregister.

Backstuga:        En backstuga är en liten, enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av person(er) som inte huvudsakligen sysslade med jordbruk. Ofta låg dessa stugor på allmänningar (jämför med torp), i allmänhet på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke. Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, och ska inte ses alltför bokstavligt. Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare).

Båtmanstorp:    Ett torpsom byggts åt och användes av en båtsman i det ständiga knekthållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901. Alla kustsocknar i Sverige ingick i flottans område. Det bekostades av roten som anställde båtsmannen och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av flottan för att båtsmännen skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta båtsmanstorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller "hyresgäster". In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en "syn", det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en "torpsyn" vart tredje år. Förmånen av fri bostad i ett båtsmanstorp var en del av den indelte båtsmannen ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var rotenskyldig att inom tre månader tillsätta en ny båtsman. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om båtsmannen avled under tjänstgöring kunde flottan bistå med begravningshjälp.

 Bördsrätt            Äganderätt till jord.

 Svedjebruk:       Innebär att skog tillfälligt bränns och marken används för sädesodling och bete som ett led i växelbruk. Svedjelandet används några år och får sen när den magrat åter växa till skog.

Oäkta:                 Kyrkans stämpling av att föräldrarna inte är gifta:

Storskifte:          Genomförs i Göksnåre 1825-27.

Laga skifte:       Genomförs i Göksnåre 1841-42.

Sockenskräddare:  Är inte ansluten till skräddarskrået i en stad. Han och övriga hantverkare på landsbygden kallas "gärningsmän". Dessa antogs av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren var oftast ansluten till skrået. Skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen. Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Mantal:  Besuttenhetsmått som användes som underlag för beskattning. Från början var ett mantal de ägor som till ytan och kvaliten kunde försörja en man (och hans hushåll) Vanligt var också hemman på ½ eller ¼ mantal Blev senare via hemmansklyvningar vanligt med hemman på tex ³/₄ eller ¹/₈ mantal.

Markland:  Storleks- och kvalitetsmått på en äga. Ursprungligen den yta som skulle ha en skatt på en mark sillver.                  

1 markland = 8 öresland = 24 örtugaland = 192 penningaland ≈ 24 tunnland dvs ca 12 hektar.

1 markland ≈ 12 hektar dvs 120 000 m².

1 öresland ≈ 1,5 hektar dvs 15 000 m².

1 örtugaland ≈ 0,5 hektar dvs 5 000 m².

1 penningaland ≈ 0,06 hektar dvs 625 m².

Tunnland:          Ursprungligen den areal som en tunna utsäde räckte till. Ca 5000 m².

Lagfart:               En officiell registrering av ett förvärv av fast egendom.

Köpebrev:          Det dokument som ligger till grund för lagfart. Före 1875 se Fastebrev.

Fastebrev:         Före 1875 namn på det dokument som ligger till grund för lagfart.

 

Gastrisk feber:  Maginfektion

Pleuserie:          Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Bröstfeber:        Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Håll och stygn:  Lunginflammation, lungsäcksinflammation.

Vattusot:             Lungödem

Bröstsjukdom:  Kan vara flera sjukdomar med symptom från magen, matstrupen, lungorna, luftrören, hjärtat samt bröstkorgen

 Gikt:                    Reumatism

 Håll:                    Smärta

 Lungsot:            Tuberkulos, kan även vara lunginflammation

 Torsk,

Svart torsk:        Beläggningar i munhåla och strupe som ibland kan svartna, orsakade av svampinfektion. Framförallt dåligt skötta spädbarn kunde drabbas.

Slag:                   Slaganfall

Rödsot:              Diarre

Fallandesot:      Epilepsi

Ofärdig:              Fysiskt handikappad

Kolera:               Smittsam tarmsjukdom med 50 % dödlighet utan behandling. Med modern behandling med vätska och salter är dödligheten mindre än 1 %.

Scarlakansfeber:  Vanlig barnsjukdom som numera behandlas med antibiotika. Så sen som på 1960-talet krävdes isolering på epidemisjukhus.

Smittkoppor:     Mycket smittsamt och dödlig. Epidemi utbröt i Sverige 1854. Vaccination obligatorisk från 1816. Utrotat i världen 1980.

Västeråssjuka: Dragsjuka, även kallat Kalmarsjuka, epidemisk hjärnhinneinflammation.