1700-talet kännetecknas av en stor befolkningsökning.

1707-09 var nödår i trakten och 1710-11 kom pesten.

1718 skedde kolböndernas sammansvärjning då man protesterade mot priset på träkol.

Vid rysshärjningarna 1719 bränns hela bruket utom kyrkan ner.

Den del av ryska flottan som härjade här hade 21 galärer (en galär var ca 30 m långa med 20 par åror samt segel och kunde ta 20 hästar med ryttare samt 100-200 man) samt 12 mindre båtar.

Sammanlagt bestod styrkan av ca 5000 man.

21 juli brändes Forsmarks bruk.

Man stannade över natten på Larskär.

Efter att ha rundat Hållnäshalvön gick man iland i Fagerviken där röjningarna in över byar och bruk vidtog.

Sägnen säger att bland många andra byar ska även Malen ha bränts. Byn ska ha haft hela 18 gårdar innan ryssarna kom. En trolig uppkomst till denna tro är de stensättningar som finns där och som troligare är gravfält och av betydligt äldre datum.

Efter rysshärjningen 1719 låg bruket i ruiner i 3 år.

Under tiden 1700-1730 var det bara 8 hemman i Hållnäs som kom i de Geers ägo varav ett var ”den gamle Duns” hemman i Göksnåre. Det sålde patron samma år. oklart till vem.

Charles de Geer d.ä. köpte in många skogshemman för att trygga behovet av skog som gav kol.

Många historier finns som berättar om ohederliga metoder, rent lurendrejeri, för att lura av bönderna sina hemman.

Ett område som omtalas är skogsområdet som sträcker sej mellan Ängskär, Rångsen och ner mot Forsmark. Det ska ha varit allmänning, och isåfall Göksnåres, som någon brukspatron helt frankt förklarat som sitt. Området ska fortfarande kallas för Allmänningen.

Under tiden 1730-1778 förvärvades 63 hemman om sammanlagt 14 1/6 mantal.

Storlekarna varierade här mellan ½ och 1/8 mantal.

Vid mitten av 1700-talet hade de Geer 87 hemman med 35 mantal. 54 frälsehemman, 19 skattehemman och 14 kronohemman.

Det var vanligt att utlänningar, som de Geers, betraktade bönderna som andra klassens medborgare. Detta spred sej även till de svenska adelsmännen.

På 1740-talet köpte Carl De Geer upp många av gårdarna i Göksnåre.

Bla köptes Snickars 1745. Mer om detta i gårdsredovisningen.

Under 1700-talet började vissa personer ute i byarna hjälpa prästen med undervisning till barnen.

1746 fanns det otroligt nog 2 st från Hållnäs som studerade vid läroverket i Gävle, Anders Moberg och Johan Hållander. Det finns inga uppgifter om var de tog vägen.

När magasinet byggdes 1758 kunde båtat med djupgående 13 fot gå in.

Leufsta skeppade ut stångjärn och in spannmål.

Klubbudden och Bredbådan förseddes med sjömärken 1738

En militär karta från 1725 över Stockholms län visar hur vägen från Forsmark går mot nordväst norr om södra Åsjön. Detta är troligen häradsvägen som kommer fram i byn på Björkeholms mark. Fram till denna tid var detta en av två häradsvägar till Hållnäs.

Den tappar i betydelse rdan innan detta århundrades slut.

1753 infördes den Gregorianska kalendern i Sverige istället för den Julianska som hade för många skottdagar så att årstiderna förskjöts med tiden. 11 dagar togs bort i slutet av februari för att komma ikapp.

År 1755 bodde ca 230 personer i Göksnåre. Detta inkluderar troligen de utspridda torp och gårdar som tillhörde Göksnåre.

Medellivslängden för kvinnor och män var ca 37 resp. 34 år.

År 1765 införs husförhörslängder.

På 1770-talet råder svår hungersnöd.

År 1769 finns dokument om en storskiftesdelning.

På en karta över skogsdelning och Storskifte från 1780-84 anges ”skogvaktarens” för Snickars.

Det finns 9 st fastigheter (hemman) markerade förutom skogvaktare och båtsman.

Båtsman Friskman är skrivet så att man skulle kunna tänka sej att det är torpet bakom Karlssons.

Vårat hus är troligen inte etablerat.

Sydväst om innersta delen av Båthusviken ligger en liten äng med namnet Båthusdalen.

I Bondeboken för 1790 omnämns skogvaktaren Eric Andersson och 9 st frälsebönder.

Enligt Bruksboken för 1791 drar De Geer in ca 900 riksdaler i räntor från de 9 frälsebönderna i Göksnåre. Från den avgående skogvaktaren Eric Andersson får han 6 riksdaler.

Bruket bygger en stuga åt skytten Olof Holm. Den kostar 957 riksdaler.

Samma år byggs en skogvaktarebostad i Kärven till skogvaktare Mats Engström. Kostnaden blir 482 riksdaler.

I början av 1600-talet började den långa brukseran i Leufsta under de Geer.

I förvärvet av bruket ingick även skatterätten för traktens bönder dvs de blev skattskyldiga till bruket istället för till kronan.

1646 överlät Kronan, drottning Christina, till Lois de Geer skatterättigheterna till 25,5 mantal skattehemman, 2 3/8 mantal kronohemman och 8 sk nybyggen i Hållnäs.

Dvs det var minst 36 hemman kanske så mycket som 64 st. För kronohemmanen övergick även jorden till de Geer. Drottning Christina var mycket frikostig mot sina gunstlingar.

Under Karl 11s tid på andra halvan av 1600-talet genomfördes ett antal reduktioner där en del skatterättigheter som skänkts togs tillbaka.

Någon gång efter 1668 lyckades Emanuel de Geer, i samband med en blöt fest han bjöd bönderna på, att köpa de hemman som hade den mark som gav kontroll över brukets kraftsförsörjning via vattnet.

Bönderna erbjöds likvärdiga hemman i andra socknar. Om något av dessa låg i Göksnåre är ännu oklart.

Under 1600-talet var det sammanlagt 18 hemman i Hållnäs som kom i brukets ägo.

Antalet hemman i Göksnåre låg kvar på 6 st, men nu anges de som att vara på 1/2 mantal vardera.

Antalet knektar ( eller knekthustrur) varierar mellan 0 och 3 vilket är svårt att förklara då byn bara har haft ett båtmanstorp.

För övrigt kan nämnas att de frekventa krigen höll den militära personalen borta långa tider. Tex var de i Livland 1618 och i Preussen 1629. 

På 1600-talet var skriv- och läskonsten till viss del spridd bland folk, husförhören omfattade bla det.

Sjöfarten i Ängskär börjar på slutet av 1600-talet. Det fanns då bara en brygga.

Ett första fyrtorn på Örskär byggdes pga denna trafik 1685.

Svedjebruk förbjuds för att gynna produktionen av träkol.

Skatten till bruket betalades i träkol.

Hela traktens basnäring utöver fisket och det magra och steniga jordbruket blev att producera träkol.

Vissa tider var en stor del av skogarna hårt överutnyttjade. För att producera ett ton tackjärn (0,13 m³ dvs ungefär 50x50x50 cm) krävdes ca 4,5 m³ träkol och till det krävdes ca 10 m³ ved.

Omvärlden år 1050- 1600

Här börjar Medeltiden i Sverige.

Det är först nu vid omkring år 1100 som den nya religionen accepteras i dessa trakter.

Befolkningen i socknen bedöms ha varit knappt 120 vuxna personer.

I norra Uppland börjar sockenbildning ta form i slutet av 1100-talet.

Det är också nu de nya sätten att mäta och ange hemman börjar införas. Det tidigare ”bondatal” utvecklades i och med mantalsbeteckningen som kan ses som ett jordbruk som försörjer en man och hans hushåll. Detta för att skapa bra grund för skatteuttag som skedde per gård och inte som i nutid per person.

Redan på sent 1200-tal påbörjas arbeten med att förbättra och utöka betes- och odlingsarealerna med hjälp av dikning. Vid denna tid börjar även kronan och kyrkan att ta ut skatt av medborgarna, vanligtvis i trakten av 10% (tionde)

Skatten skulle normalt betalas i pengar och därför sålde bönderna produkter tex på Älvkarleby marknad för att få kontanter.

När behov i form av tex krig uppstår ökade dock skattesatsen upp till 20-30%.

År 1300 anges befolkningen till drygt 270 vuxna personer.

Hållnäs omnämns vid ett sådant tillfälle i skrift första gången i 1312 års markgäld, skrivs då Holdanäs.

Namnet består av Hållen=Huld=”den dolda hamnen. Jfr hölja. Hållen är namnet på den nuvarande by som tidigare var en ö. Efterledet –näs = ”näset mot ön Hållen.

Orter i socknen som omnämns här är Vavd, Barknåre, Sikhjälma, Lönnö, Slada, Edvalla, Hjälmunge, Lingnåre, Edsätra, Julö och Hållen. 1341 omnämns Kärven.

Under 1540-talet omnämns även bla. Malen, Önsbo, Kussil, Böle, Griggebo och Åddebo.

Från1300-talet fram till 1500-talet skedde en stor befolkningsminskning på någonting mellan 30 och 65 %. Orsaken är inte helt klar men digerdöden som härjade ett antal gånger, varav den första 1349-50, var säkert en del i förklaringen.

I slutet av 1300-talet när havsnivån är nere på dagens 4-meterskurva har stora arealer havsvik omvandlats till strandängar. Dessa kan då ha tagits i besittning för en jordbrukande kolonisation som resulterar i det Göksnåre som vi än idag kan känna igen oss i.

Göksnåre omnämns i skrift första gången 15 januari 1490, skrivs då Götznor.

Betydelsen är inte helt klar. Ordet ”nor” i fornsvenska betyder ” sund, utlopp eller lagunvik. Götz finns som personnamn och betyder där ungefär ouppnåelig. Det skulle också kunna komma från god som i gott läge, edyl. Göt finns en del uppländska ortnamn och verkar kunna betyda källa, brunn edy.

S:et är då ett dativ-s och betydelsen blir då tex källans sund eller källans lagunvik.

Omnämnandet finns i Upplands lagmansdombok från 1490-94 från det lagmansting som hölls i Rovsättra och där bönder från Göksnåre deltog. En av de som var med från Göksnåre hette Olaff Nielson. Göksnåre tillhörde då Valö socken.

Under medeltiden innebar landhöjningen att alla byar var tvungna att skapa nya fiskeplatser långt ifrån bolbyn, dessa har senare utvecklats till egna byar.

Under 1500-talet fanns i byn 6 hela skattehemman.

I Upplands handlingar kan man utläsa jordetalen dvs arealerna för dessa.

Det första var på 5 öresland och 1 örtugaland (ca 8 hektar), det andra 4+2 (ca 7 ha),

det tredje 4+1 (6,5 ha), det fjärde 3+2 (5,5 ha), det femte och det sjätte hade 3 öresland dvs ca 4,5 ha.

En viss variation i storlek kan ses vissa årtal, oklart varför, men den huvudsakliga strukturen består. Dessa hemman ligger till grund till de hemman som senare, genom hemmansklyvningar, utgör Göksnåres  9-12 frälse- och skattehemman.

Landhöjningen gör att havsviken in till Göksnåre grundar upp och blir ofarbar.

Öster om ”Genvägen” mot sommarstugorna ligger Båthusfjärden.

På en karta från 1780 ser man att den sitter ihop med Boviken (nu Handviken)

Då detta ligger på Göksnåre bys ägor är det högst troligt att Göksnåre tidigare haft sina båthus någonstans i denna fjärd.

Vid vägen som leder från Göksnåre norrut till Ängskärsvägen ligger Knarrvik.

Här var ett smalt sund ut till havet fram till början/mitten av 1300-talet.

Vägen bör inte ha byggts tidigare än ca år 1400 och skulle då delvis ha kunna varit till för att ta sej till sina båthus här. Enligt en gammal karta från 1881 där dikning utfördes låg marknivån på 16 fot då vilket är 4,8m. Detta skulle innebära att detta sund slutade vara farbart (djup 0,5 m) redan år 1200.

Någon på 1500-talet grundas troligen Skaten (omnämns i skrift första gången 1627) som Göksnåres nya hamn och fiskeby. År 1638 finns Jacob i Skathen omnämnd.

På en karta från ca 1805 nere i Kolhuset står det ”Göksnåra båthus” längst in i Handviken precis där vägen från skogen möter Skatenvägen.

Under denna tid ägnar man sej mycket åt svedjebruk.

Skogen används endast till husbehoven av bränsle, virke, bark mm.

Att huvuddelen av skatten på 1500-talet betalades i smör betyder att boskapsskötseln var en stor del i jordbruket,

From 1500-talet sker en allmän befolkningsökning.

Medellängden för kvinnor var ca 160 cm och för män ca 170 cm.

Någon gång mellan 1583-93 överförs Göksnåre (tillsammans med Kuggböle, Nyböle och Årböle) till Hållnäs socken.

På östra sidan om Storberget, i Kvarnbacken ligger Husakällan.

Det är en träombyggd källa som har använts som bykälla för djuren och möjligen som offerkälla. Typisk datering är Medeltid till Nyare tid. Källan är belägen ca 50 m NNV om den lilla fors som bäcken bildar på väg ner för Storberget. Höjden över havet är ca 8 m (bil. 4) Det finns uppgifter om att man även på senare tid offrat tex pengar i denna källa.

Vid gränsen mot Malen finns ett gränsröse som kallas Kyrkvägsröset. Det är en stensättning ca 20 m in i skogen på norra sidan av vägen. Är en markering mot den angränsande byn Vavd (bil. 6)

Lite längre västerut finns inte mindre än fyra stycken röjningsrösen vardera mellan 12 och 30 m² stora och 0,5 till 1,2 m höga (bil.6) Dessa har uppkommit vid röjning av mark för nyodling. Den totala volymen på runt 60 m³ borde rimligen innebära att en ganska stor areal har röjts här. Höjden över havet är ca 8-9 m vilket gör att dateringen som tidigast kan sättas till år 600-800. Troligen är de yngre än så men de visar definitivt på en tid då dessa skogar på Malens sida av gränsen var åkermark som röjdes på sten under lång tid. På Laga skifteskartan över Göksnåre från 1780 ses att gränsen mellan skog och åker som finns på vägens södra sida vid infarten till Göksnåre då även fortsatte på norra sidan av vägen. Mot gränsen till Vavd var doch skog. På Vavds motsvarande karta ser man att malens brukade arealer sträckte sej ända mot Ängskärsvägen och mycket längre österut än idag.