Det dyker upp nya informationer hela tiden som jag vill ha med i historiebeskrivningen.

Här kommer en uppdatering av det jag vet om Göksnåre på medeltiden.

 

Omvärlden år 1050- 1600

Här börjar Medeltiden i Sverige.

Det är först nu vid omkring år 1100 som den nya religionen accepteras i dessa trakter.

Befolkningen i socknen bedöms ha varit knappt 120 vuxna personer.

I norra Uppland börjar sockenbildning ta form i slutet av 1100-talet.

Det är också nu de nya sätten att mäta och ange hemman börjar införas. Det tidigare ”bondatal” utvecklades i och med mantalsbeteckningen som kan ses som ett jordbruk som försörjer en man och hans hushåll. Detta för att skapa bra grund för skatteuttag som skedde per gård och inte som i nutid per person.

Redan på sent 1200-tal påbörjas arbeten med att förbättra och utöka betes- och odlingsarealerna med hjälp av dikning. Vid denna tid börjar även kronan och kyrkan att ta ut skatt av medborgarna, vanligtvis i trakten av 10% (tionde)

Skatten skulle normalt betalas i pengar och därför sålde bönderna produkter tex på Älvkarleby marknad för att få kontanter.

När behov i form av tex krig uppstår ökade dock skattesatsen upp till 20-30%.

År 1300 anges befolkningen till drygt 270 vuxna personer.

Hållnäs omnämns vid ett sådant tillfälle i skrift första gången i 1312 års markgäld, skrivs då Holdanäs.

Namnet består av Hållen=Huld=”den dolda hamnen. Jfr hölja. Hållen är namnet på den nuvarande by som tidigare var en ö. Efterledet –näs = ”näset mot ön Hållen.

Orter i socknen som omnämns här är Vavd, Barknåre, Sikhjälma, Lönnö, Slada, Edvalla, Hjälmunge, Lingnåre, Edsätra, Julö och Hållen. 1341 omnämns Kärven.

Under 1540-talet omnämns även bla. Malen, Önsbo, Kussil, Böle, Griggebo och Åddebo.

Från1300-talet fram till 1500-talet skedde en stor befolkningsminskning på någonting mellan 30 och 65 %. Orsaken är inte helt klar men digerdöden som härjade ett antal gånger, varav den första 1349-50, var säkert en del i förklaringen.

I slutet av 1300-talet när havsnivån är nere på dagens 4-meterskurva har stora arealer havsvik omvandlats till strandängar. Dessa kan då ha tagits i besittning för en jordbrukande kolonisation som resulterar i det Göksnåre som vi än idag kan känna igen oss i.

Göksnåre omnämns i skrift första gången 15 januari 1490, skrivs då Götznor.

Betydelsen är inte helt klar. Ordet ”nor” i fornsvenska betyder ” sund, utlopp eller lagunvik. Götz finns som personnamn och betyder där ungefär ouppnåelig. Det skulle också kunna komma från god som i gott läge, edyl. Göt finns en del uppländska ortnamn och verkar kunna betyda källa, brunn edy.

S:et är då ett dativ-s och betydelsen blir då tex källans sund eller källans lagunvik.

Omnämnandet finns i Upplands lagmansdombok från 1490-94 från det lagmansting som hölls i Rovsättra och där bönder från Göksnåre deltog. En av de som var med från Göksnåre hette Olaff Nielson. Göksnåre tillhörde då Valö socken.

Under medeltiden innebar landhöjningen att alla byar var tvungna att skapa nya fiskeplatser långt ifrån bolbyn, dessa har senare utvecklats till egna byar.

Under 1500-talet fanns i byn 6 hela skattehemman.

I Upplands handlingar kan man utläsa jordetalen dvs arealerna för dessa.

Det första var på 5 öresland och 1 örtugaland (ca 8 hektar), det andra 4+2 (ca 7 ha),

det tredje 4+1 (6,5 ha), det fjärde 3+2 (5,5 ha), det femte och det sjätte hade 3 öresland dvs ca 4,5 ha.

En viss variation i storlek kan ses vissa årtal, oklart varför, men den huvudsakliga strukturen består. Dessa hemman ligger till grund till de hemman som senare, genom hemmansklyvningar, utgör Göksnåres  9-12 frälse- och skattehemman.

Landhöjningen gör att havsviken in till Göksnåre grundar upp och blir ofarbar.

Öster om ”Genvägen” mot sommarstugorna ligger Båthusfjärden.

På en karta från 1780 ser man att den sitter ihop med Boviken (nu Handviken)

Då detta ligger på Göksnåre bys ägor är det högst troligt att Göksnåre tidigare haft sina båthus någonstans i denna fjärd.

Vid vägen som leder från Göksnåre norrut till Ängskärsvägen ligger Knarrvik.

Här var ett smalt sund ut till havet fram till början/mitten av 1300-talet.

Vägen bör inte ha byggts tidigare än ca år 1400 och skulle då delvis ha kunna varit till för att ta sej till sina båthus här. Enligt en gammal karta från 1881 där dikning utfördes låg marknivån på 16 fot då vilket är 4,8m. Detta skulle innebära att detta sund slutade vara farbart (djup 0,5 m) redan år 1200.

Någon på 1500-talet grundas troligen Skaten (omnämns i skrift första gången 1627) som Göksnåres nya hamn och fiskeby. År 1638 finns Jacob i Skathen omnämnd.

På en karta från ca 1805 nere i Kolhuset står det ”Göksnåra båthus” längst in i Handviken precis där vägen från skogen möter Skatenvägen.

Under denna tid ägnar man sej mycket åt svedjebruk.

Skogen används endast till husbehoven av bränsle, virke, bark mm.

Att huvuddelen av skatten på 1500-talet betalades i smör betyder att boskapsskötseln var en stor del i jordbruket,

From 1500-talet sker en allmän befolkningsökning.

Medellängden för kvinnor var ca 160 cm och för män ca 170 cm.

Någon gång mellan 1583-93 överförs Göksnåre (tillsammans med Kuggböle, Nyböle och Årböle) till Hållnäs socken.

På östra sidan om Storberget, i Kvarnbacken ligger Husakällan.

Det är en träombyggd källa som har använts som bykälla för djuren och möjligen som offerkälla. Typisk datering är Medeltid till Nyare tid. Källan är belägen ca 50 m NNV om den lilla fors som bäcken bildar på väg ner för Storberget. Höjden över havet är ca 8 m (bil. 4) Det finns uppgifter om att man även på senare tid offrat tex pengar i denna källa.

Vid gränsen mot Malen finns ett gränsröse som kallas Kyrkvägsröset. Det är en stensättning ca 20 m in i skogen på norra sidan av vägen. Är en markering mot den angränsande byn Vavd (bil. 6)

Lite längre västerut finns inte mindre än fyra stycken röjningsrösen vardera mellan 12 och 30 m² stora och 0,5 till 1,2 m höga (bil.6) Dessa har uppkommit vid röjning av mark för nyodling. Den totala volymen på runt 60 m³ borde rimligen innebära att en ganska stor areal har röjts här. Höjden över havet är ca 8-9 m vilket gör att dateringen som tidigast kan sättas till år 600-800. Troligen är de yngre än så men de visar definitivt på en tid då dessa skogar på Malens sida av gränsen var åkermark som röjdes på sten under lång tid. På Laga skifteskartan över Göksnåre från 1780 ses att gränsen mellan skog och åker som finns på vägens södra sida vid infarten till Göksnåre då även fortsatte på norra sidan av vägen. Mot gränsen till Vavd var doch skog. På Vavds motsvarande karta ser man att malens brukade arealer sträckte sej ända mot Ängskärsvägen och mycket längre österut än idag.