Göksnåre, en fiskeby med superläge
Som jag skrivit om tidigare så är Göksnåres historia starkt kopplad till havet.
Landhöjning är kanske inte världens mest upphetsande sak men i Hållnäs med sin mycket flacka geografi blir den väldigt intressant.
Förra sommaren landade vi våra kajaker vid en strand på Flottskärs ägor. Där berättade den äldre mannen vi träffade att han paddlat genom Slåtviken i sin ungdom.
Alla som har uppnått en mogen ålder kan intyga om förändringarna sen barndomen.
Jag har läst lite i en del vetenskapliga arbeten om detta och det är mycket avancerat. Landhöjningen varierar mycket på olika ställen och vid olika tidpunkter.
Det närmaste ett genomsnittsvärde jag kommit är 6,5 mm/år.
Om man tittar på en vanlig topografisk karta så har den höjdkurvor för 5 respektive 10 m och om man färglägger detta så får man följande historiska kartor
10-metersnivån ca år 500, yngre järnåldern börjar. En stor bred havsvik tränger in genom nuvarande Gudinge. Viken sträcker sej in mot trakten av Griggebo. Här kan vi se de naturliga platserna där Vavd och Barknåre snart uppkommer, på var sin sida om viken. Båda ställena borde ha erbjudit både strandängar för slåtter och skyddade hamnlägen för fiske och havsjakt. Söder där om är kusten betydligt mindre dramatisk med mindre vikar och uddar. I skydd av några små öar ligger en udde som omgärdas av 2 st vikar. Om några hundra år när dessa vikar grundas upp erbjuds goda förhållanden för en bosättning.
5-metersnivån ca år 1250, 100 år efter vikingatidens slut. Av den stora och djupt inträngande viken förbi Vavd och Barknåre återstår en stor bukt. Kan den lilla viken vid Vavdstorpen vara den första utflyttningen av fiskebodar från Vavd? De små öarna längre söderut har nu blivit fastland längst inne i en smal vik som tränger in flera kilometer från kustlinjen. Utanför denna vik finns ett skärgårdslandskap ända från Klubben i norr ner till Forsmark i söder. Här borde förutsättningarna för fiske och jakt på tex säl och sjöfågel vara mycket goda.
Enligt denna bedömning, att 5-metersnivån avspeglar strandlinjen år 1250, slutar viken nedanför Sörgården men betänk felmarginalen. Dels varierar landhöjningen beroende på ett flertal faktorer och dels borde marken på detta ställe ha höjts på grund av tidens pålagring. När man gör arkeologiska utgrävningar ligger lämningar djupare ju äldre de är. Grundtanken, att Göksnåre en gång legat längst in i en djup havsvik, är ändå väldigt tydlig.